Jag sådde några blommor, en för varje vän Jag tror att det var fyra, men särskilt minns jag en Det blev höst sen vinter och blommorna de dog På våren kom de åter, men bara tre stod kvar och log Sen kom regnet med moln stora grå Nästa gång jag fann dem så var det bara två Sen kom solen med allt ljus den har Plötsligt stod det bara en ensam blomma kvar Du härdades i solsken, du drunknade i regn Men en sak är säker, du är en riktig vän